American Painter, 1849-1921 American painter and naturalist. He spent his youth in rural New England, where his earliest paintings were wildlife subjects, reflecting his interest in hunting and fishing. While in his teens Thayer achieved some success doing portraits of family pets, which he continued after a move to New York. He attended classes at the Brooklyn Art School and National Academy of Design, but in 1875 he settled in Paris, studying under Henri Lehmann and Jean-L?on G?r?me at the Ecole des Beaux-Arts. While abroad he produced landscapes in the Barbizon style and genre scenes, but on his return to New York in 1879   Related Paintings of Abbott Handerson Thayer :. | My Children | William Michael Spartali Stillman | Angel, | Girl in Fur Hood | Head of a Boy (Recto) and Head of a Girl (Verso) |
Related Artists:
Andrea del Verrocchio
Italian Early Renaissance Sculptor, ca.1435-1488 Florentine sculptor and painter, whose real name was Andrea di Michele di Francesco di Cioni. He was a leading figure in the early Renaissance, and his workshop was a center for the training of young artists in Florence. A virtuoso metalworker, Verrocchio was primarily concerned with the spirited rendering of movement and the elaboration of detail. Many of his paintings are lost. Of the remaining panels, his hand is evident in the Baptism of Christ (Uffizi), assisted by Leonardo da Vinci. In the Pistoia altarpiece he was aided by Lorenzo di Credi. Other attributions are Tobias and the Angel (National Gall., London), two paintings of the Madonna and Child (National Gall., London; Berlin), and a Crucifixion with Saints (Argiano). Most of Verrocchio's achievements in sculpture have survived. His earlier work includes the bold group Incredulity of St. Thomas (Orsanmichele). In 1472 he designed the tombs of Piero and Giovanni de' Medici (San Lorenzo). In the same period he created the graceful Boy with a Dolphin and a lithe portrayal of David (Bargello). He went to Venice (c.1480) to work on the equestrian monument of the condottiere Bartolomeo Colleoni.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
James Mcneill Whistler
American Painter and Printmaker, 1834-1903 James Abbott McNeill Whistler's deft brushwork and mighty ego made him one of London's best-known painters in the second half of the 1800s. Born in Massachusetts, Whistler spent most of his adult life in England and France, in an era when an American artist in Europe was something of a rarity. He specialized in landscapes and (especially later in his career) portraits; stylistically he is often linked with Claude Monet and August Renoir, though he was not exactly part of the Impressionist movement. His etchings also are highly regarded. Witty, cranky and a bit of a devil, Whistler was a regular gadabout in British society. He had a famous long-running feud with the playwright Oscar Wilde, each of them trying to outwit the other with cutting public remarks. Some critics of the era considered Whistler's work to be smudgy and too radical; after viewing Whistler's 1875 study of fireworks over the Thames, Nocturne in Black and Gold: the Falling Rocket, John Ruskin wrote: "I have seen, and heard, much of cockney impudence before now; but never expected to hear a coxcomb ask two hundred guineas for flinging a pot of paint in the public's face." Whistler successfully sued Ruskin for libel but was awarded only a farthing in damages,